Biologi och sjukdomsförlopp
Europeisk yngelröta orsakas av en bakterie med namnet Melissococcus plutonius. Med födan kommer bakterien in i bilarven men den är inte en patogen i vanlig mening, i betydelsen att den alltid orsakar död eller skada hos infekterade larver. Bakterien konkurrerar med larven om födan i tarmen och infekterade larver kan överleva om det finns rikligt med larvmat och producerar då infekterad avföring som avsätts i cellen när larven förpuppar sig. De flesta larver som dör gör det i ringlarvstadiet, även om larver som infekterats sent, också kan dö som täckt yngel, eller även bli färdigbildade vuxna bin. Döda ringlarver rensas lätt ut av bina och när det syns symptom på sjukdom i samhället har en relativt omfattande larvdöd redan skett.

I bisamhällen med symptom på europeisk yngelröta kan bakterien också isoleras från de vuxna flygbina. En viktig spridningsväg mellan bisamhällen för M. plutonius är således via felflygande bin som bär på bakterien. Som med andra sjukdomar är biodlaren givetvis en effektiv smittspridare mellan bisamhällen när yngelkakor och bin flyttas mellan samhällen. Biodling med många samhällen uppställda på liten yta bidrar till att sjukdomssymtom lättare uppträder. Liksom för amerikansk yngelröta är motståndskraft på samhällsnivå i form av rensningsiver hos vuxna bin en viktig faktor för att förebygga sjukdomsutbrott.

Diagnos och kontroll
Symtomen hos europeisk yngelröta kan variera betydligt, bl.a. beroende på vilka olika sekundära nerbrytare som angriper larven när den väl har dött. Larver som dör på ringlarvstadiet får ofta en karakteristisk ljusbrun, gulaktig färg som emellertid inte är enhetligt jämn över hela larven. Trakésystemet, som inte är synlig på en frisk larv, framträder som vita linjer över larkroppen. Om ynglet dör i täckta celler kan en täckt yngelkaka ha ett utseende som påminner om amerikansk yngelröta, med insjunkna cellock som bina bitit hål i. Säker diagnos på europeisk yngelröta kan bara göras på laboratorium.

Yngelprover med symtom på sjukdom kan sändas till:
Avdelningen för bin, Institutionen för ekologi, SLU, Box 7044, 750 07 Uppsala.

I Sverige utgör europeisk yngelröta normalt inget betydande problem och kontrollåtgärder är därför oftast inte behövliga. Sannolikt är det den explosiva utvecklingen och korta säsongen som gör att sjukdomen är förhållandevis ovanlig i Sverige. Viktigast i Sverige är kanske att sjukdomen kan förväxlas med amerikansk yngelröta eftersom också europeisk yngelröta förekommer med yngel som dör i täckta celler.

Vid misstanke om europeisk yngelröta skall bitillsynsman informeras.