-
Inlägg
-
Vet ej vem som myntade liknelsen först, men Olda Vancata, en stridbar biodlardebattör som inte hörts av på länge (i alla fall under sitt rätta namn) förde vidare det. Att odla bin resistenta mot varroa är lika omöjligt som att odla får resistenta mot vargar. Hurra! Se på detta videoklipp om får resistenta mot vargar 🙂
http://www.expressen.se/tv/nyheter/utrikes/ett-far-i-vargaklader/
ErikEtt verkligt kul klipp! Det som inte är lika kul är det oseriösa snacket kring detta med varroatoleransavel. För att lyckas så måste man arbeta med en stor population. Det går inte att från ett eller några samhällen skapa något som kan kallas avel. Redan första korsningen kan ha tappat de egenskaperna som man inbillade sig att bina hade.
Och populationen som man arbetar med måste från start vara högproducerande. Att starta från andra hållet med ett fåtal samhällen med en viss varroatolerans men med låg produktivitet och dåligt humör plus kanske dålig övervintring det är från början dödfött. Det projektet kommer aldrig i mål.
Inom Carnica så är vi inne på vårt fjärde år med toleranstester och där samarbetar vi med Tyskland/Österrikes toleransprojekt.
Och de drottningar som vi importerar för tester de kommer just från dessa toleransprojekt som omfattar många tusen drottningar.Hej Gideon!
Bra att det finns många som jobbar på det här spåret – att få fram bin som klarar varroan. Jag var och lyssnade på John Harbo i Skövde 25 maj. Han föreläste om deras arbete på det här området sedan 1995. Det tog tre år för dem att nå målet. De använde den bipopulation de hade på labbet i Baton Rouge i Louisiana och endrönarinsemination. Efter alla års erfarenhet, och nu är han pensionär och kan vara lite frispråkigare gav han ett enkelt test för att testa sina bins kvaliteter på varroaresistenområdet, som alla kan klara av med lite träning. Då tar det 20 min att få svar på hur bra ens samhälle är. Det tog en timme för mig första gången. Det kommer en rapport från föredraget i nästa bitidning.
Hoppas värmen kommer snart, hallonen står i knopp!
ErikOm vi ska tala om vad som är oseriöst, eller om vad som är seriöst så märker man ganska fort att olika biodlare kan ha diametralt motsatta utgångspunkter. Att bekämpningslinjen har marknadsförts som den enda riktiga är ett exempel på något mycket oseriöst. Att vara övertygad om att den genetiska dynamiken erbjuder en lösning bara man orkar att forska i saken, det är däremot något mycket seriöst. Det förra är ett uttryck för ett statiskt sätt att uppfatta verkligheten, det senare ligger mycket närmare vad som verkligen sker.
Även jag bevistade John Harbo´s föreläsning i Skövde, och den var värd allt besvär som det innebar att ta sig dit, kan jag säga. Jag tyckte nog att hela publiken verkade uppskatta hans framställning, och det fanns ingen som antydde att han inte talade sanning. Annat var det för över 10 år sedan när jag översatte hans texter till svenska för att driva ”det goda samtalet” biodlare emellan. Inget intresse för saken fanns då, och en hel del spott och spe fick man ta emot. Tänk vad vi hade sparat tid om vi hade varit friare i tanken, och mindre auktoritetsbundna.
Man kan notera att det inte var något som helst hokus pokus med det som Harbo gjort. Bara vanlig, enkel avelsteknik, baserad på enkla iakttagelser. Och det är ju så det är; det enkla är det goda! All heder åt Harbo och hans gärning!!!
Men jag måste fråga dig Gideon; tror du verkligen att importer är den enda framkomliga vägen? Hur stor är din tillräckligt stora population? Och på vad baserar du denna kunskap. Kefuss, som fortfarande får anses vara världens mest erfarna toleransodlare, rekommenderade ett urval som var förhållandevis litet (och detsamma får nog sägas om Harbo). Utifrån detta påstod han att det var lätt att åstadkomma motståndskraftiga bin. Kefuss gjorde detta själv (fast på ett annat sätt = Bond) utan minsta forskaranslag. Och han är ju ändå yrkesbiodlare, eller hur?. Och Gideon; varför inte mäta VSH-faktorn på dina Carnica så du kan berätta hur långt har ni kommit? Eller är det bara prat?
Låt oss veta :-).
Var har jag skrivit att importen är lösningen på problemet?? Om du läser det jag skriver att de drottningar som vi importerar för test kommer från det Tysk/ Österrikiska toleransavelsprogramet. Och de testas fortlöpande mot vårt eget avelsmaterial.
Om… du arbetar med en liten population så når du ganska snart vägs ände avelsmässigt. Vi måste ha en så stor population med stabila resistensanlag att vi även vid friparning har kvar en viss resistens. Och en yrkesbiodlare har väl knappast råd att bortse från skörden från sina bin!
Har vi inte haft nog av dessa ”väckelsepredikanter” som kommer och berättar en massa om att de uppnått ”himmelriket”. Verkligheten är att vi måste med blod svett och tårar gradvis förbättra våra bin här i Sverige så att de producerar honung och uppfyller alla prov vid tester typ Svensk Biavels. Om du läser på Carnica- bloggen 29 April så ser du vart vi är på väg inom Carnica. Om sedan de bin vi testar är från import eller från eget avelsmaterial det är oväsentligt för det väsentliga är att vi med bibehållande av produktivitet flyttar positionerna lite i taget mot bättre bin. Och jag tror att det kommer att vara ett Carnica bi! Trevlig Midsommar önskar Gideon Önnestam
Ni verkar faktiskt rätt överens Gideon och Per.
Och Harbo säger ungefär samma sak också. Precis så fungerar VSH-egenskapen som du önskar Gideon. Att om man har en avelsdrottning med maximal VSH-egenskap (utrensning av yngel med kvalster som har avkomma – yngel med kvalster utan avkomma är ointressant), kan man fripara döttrar med vad som helst och fortfarande få varroaresistenta bisamhällen med dessa som drottningar. Men det går precis som Per antyder att på 20 minuter ta reda på hur stark VSH-egenskap ens tilltänkta avelssamhällen har. Har de bara något bättre än inget VSH-uttryck alls är det meningsfullt att odla efter ett sådant samhälle. Då har man börjat. I nästa bitidning finns en beskrivning hur man gör.
ErikÄr inte riktigt insatt i ämnet men en fråga som dyker upp i mitt huvud är att om bina är resistenta mot varroa och vi slutar att bekämpa dem blir det då inte bara mer och mer varroa i samhällena?
Till slut så klarar inte de resistenta bina av den mängd varroa som bildas och vi har ett ännu större problem än idag.
Problemet är varroan och inte att bina inte tål dem så som jag ser det så ska varroan bekämpas i första hand men tålig bin är också positivt.
Curt, du skriver att man är skyldig att behandla vid konstaterad varroa.
Då är det ju inte så bra att hoppa på Apipols affärsidé, som innebär att man inte ska behandla.Lasse
Det är väl lite tveksamt om likvidation är det samma som bekämpning. Reinvation är ett svårt problem för biodlare där obekämpade samhällen står.
Hej Curt, Magnus m fl.
”…vi är skyldiga att behandla samhällen med konstaterad varroa”. Oberoende av vad det exakt står i förordningen är utförandet upp till biodlaren att utföra. Det står ingenting om hur ofta, t ex. Men det är ju ingen medveten biodlare som vill ha så angripna samhällen att de inte fungerar. Det är ju ganska korkat. samtidigt är råden sådana att bekämpningen ska vara ”lagom” så att de sämsta att klara av varroan slås ut så att stammen blir starkare och behöver allt mindre av bekämpning. Varroaresistens innebär att bisamhället självt bekämpar, inte att varroamängden ökar alltmer. Då är inte bisamhället resistent, eller motståndskraftigt, kanske lite grand men inte tillräckligt. Den medvetne biodlaren har koll på hur läget är i samhällena och vidtar bekämpning om och när det behövs.
För bisamhällets övervintring är det t ex viktigt att kvalstermängden är låg i augusti så att vinterbina blir till vid låg kvalstermängd.
Ett bisamhälle med starkt utvecklad VSH-egenskap håller efter kvalstermängden, även reinvasion av kvalster. Vid för stark reinvasion kan det bli jobbigt förstås.
det fina med VSH-egenskapen är att det går att utreda ett samhälles kvalitet i det avseendet utan att kvalstermängden behöver stiga kraftigt. Bästa tiden är en bit in på säsongen eftersom tidigt på våren är ju kvalstermängden vanligtvis som lägst och det kan vara svårt att få fram arbetarpuppor (inte drönarpuppor!) med kvalster i tillräcklig mängd även om man drar ut 200 (100-200 är tillräckligt). det är inte antalet puppor med kvalster som är intressant utan relationen mellan puppor med kvalster med avkomma och puppor med kvalster utan avkomma. Ju fler av de senare desto bättre avelsvärde. Under 30 % inget avelsvärde.
Med stark VSH-egenskap bekämpar alltså biodlaren det samhället med hjälp av bina själva. Sen finns det andra metoder att ta till då och om det behövs. det vet vi alla, och särskilt den medvetne biodlaren som skall leva av avkastningen från dem.
ErikLikvidation
Om man dödar bisamhället bekämpar man kvalstret väldigt effektivt, men det är oetiskt!
det är oetiskt att döda bisamhällen när pollineringsbehovet är så stort och det är svårt att få bistammen att öka pga övervintringsproblematiken och svårigheten att få tag på bisamhällen till nybörjare.
ErikFör egen del så har jag under min tid som biodlare efter varroa-debuten för många år sedan öppnat hur mycket drönarvax som helst ( många, många tusen) och i vanligt drönarvax har jag hittat mindre än 20 styck varroor under hela tiden. Detta beroende på att jag själv sköter min behandling och biodlarna runt mig gör samma sak. När jag hittat varroa så har det varit i celler från äggläggande arbetsbin som ibland dyker upp på honungsramar. Mycket av detta fenomen ligger i (tror jag) att jag arbetar med högbotten och ofta får drönarvildbygge under ramarna. Och på det sättet så åker troligtvis en hel del varroa ut ur kupan med bin och drönare. Dessutom så gör jag drönaravläggare från de bästa samhällena och dessa blir yngelfria ganska så länge. Och när jag låter en drottning gå fram i dom så åker mycket av drönarna ut. Det ser damerna till!
När jag hittat varroa så har det varit i celler från äggläggande arbetsbin som ibland dyker upp på honungsramar. Mycket av detta fenomen ligger i (tror jag) att jag arbetar med högbotten och ofta får drönarvildbygge under ramarna. Och på det sättet så åker troligtvis en hel del varroa ut ur kupan med bin och drönare. Dessutom så gör jag drönaravläggare från de bästa samhällena och dessa blir yngelfria ganska så länge. Och när jag låter en drottning gå fram i dom så åker mycket av drönarna ut. Det ser damerna till!
När drönaren kläcks så kryper varroa, som ev. fanns i cellen, ut i bisamhället. De sitter ju inte kvar på drönaren. Varför lägger artbetsbin ägg i ett viseriktigt bisamhälle?
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne. Logga in
