Berättelsen om Knut – första sekreteraren i Biodlarna

2020-02-07

 Knut Elof Sandberg  var inte vilken biodlare som helst. Han försökte under årens lopp dela med sig av biodlingens konst, deltog mycket aktivt i skapandet av Sveriges Biodlares Riksförbund 1919 och blev dess förste sekreterare.

Plötsligt en dag står två lådor med skioptikonbilder på Bitidningsredaktörens skrivbord i Skänninge. Vackra glasbilder från förr. Bilder som när de lyfts upp mot ljuset visar detaljerade bilder på bin. Pedagogiska bilder på biodling, från en svunnen tid, lika aktuella idag.

Vem som tagit bilderna eller var de kom ifrån hade vi ingen aning om då. Det blir vi varse om när Tomas Kindell, vice ordförande, bigårdsföreståndare Mjölby-Mantorp biodlarförening kom hit med en likadan uppsättning bilder, några månader senare i samband med 100-års festligheterna. Jag erinrar mig då också om ett telefonsamtal ett år tidigare från Lars Östman i Skebobruk. Då han berättade att han arbetade med en utställning om en man som betytt mycket för orten och Sveriges biodlares riksförbund.

På hösten 1907 är Knut Elof Sandberg är nybakad folkskollärare och börjar då tjänstgöra i bruksorten Skebobruk. Han blir kvar till 1956.

Biodling var ett av hans många intressen. I lärarbostaden vid den nya skolan fann sig familjen Sandberg väl tillrätta. Knut och hans ungdomsförälskelse Karin gifte sig 1909, de fick under åren som gick sönerna Stig, Kurt och Kai.

Som brukligt var på landet odlade man förr sina trädgårdsland. Så gjorde också Knut och Karin. Det syltades, det saftades, det mosades.

Pelle Rääf, son till Knuts lärarkollega Märta Rääf, minns att familjen fick hushållningssällskapets medalj för sin fina trädgård. Pelle berättar:

”Om Knut Sandberg som ”trädgårdsarbetare” finns mycket att säga. För några år sedan gick jag svängen nedanför södra lärarbostaden och kunde konstatera att rester fanns kvar av hans idoga arbete, minns hur det såg ut för bortåt 70 år sedan, sydost om bostaden stod hans cirka tjugotal bikupor, vars produktion han skattade en eller ibland två gånger om året. Brorsan och jag hjälpte honom några somrar att slunga i en skolsal”.

Knut Sandberg ute i bigården framför kuporna. ca 40-talet.

Knut var inte vilken biodlare som helst. Han försökte under årens lopp dela med sig av biodlingens konst, deltog mycket aktivt i skapandet av Sveriges Biodlares Riksförbund 1919 och blev dess förste sekreterare.

År 1923 ger Knut ut häftet ”Föredrag om Biodling” illustrerat med 50 skioptikonbilder. Han föreläser häri om biodlingens historia, om ”blommor och bin” och om binas och bisamhällets konstruktion. Han ville för snart hundra år sedan visa biskötselns värde tack vare binas insatser i naturen. Han avslutar föredraget:

”Bina ge honung och doftande vax åt sina vårdare, men vad som kanske är bättre än både honung och vax, det är, att de draga hans uppmärksamhet till sommarens glädje, att de komma honom att njuta av det harmoniska i de vackra månaderna, att alla de tilldragelser, vari de deltaga, stå i sammanhang med en klar himmel, en rik blomsterprakt, årets och tillvarons lyckligaste stunder.”

I brev skrivna till sin syster Anna beskriver Knut E Sandberg livet som biodlare i mitten förra seklet:

Ja, hur det än har vintrat på om dagarna,
ser det väl ändå nu äntligen ut som om det
skulle hålla på att våras. Åtminstone syns
det ute i bigården framför kuporna. Där är
all snön brunfärgad. Det var i lördags och
söndags, som de små kritterna var ute och
gjorde sig rena från vintermatresterna. Ser
Du, det är egentligen alla gamla bigubbars stora
vårdagjämning det, binas första utflykt det
nya året. (18 mars 1946)

”Mina små flugot har jag skördat. Blev
litet mer än förra året. Men en underlig sorts
honung fick jag. På den stora gården, Harbroholm,
här odlar dom nåt som heter raps…
På den drog bina något alldeles förfärligt.
Hela fältet lyste gult på långt håll. Den sortens
honung har jag aldrig under min 40-åriga
”Bigubbetid” fått skattlådorna. Nå, inget
fel på den, det var bara det att den stelnade,
eller som vi säja, kanderasde på bara ett par
dagar…Smaken är något frän, tycker jag.
(7sept.1950)

Ur Knut söndagsbrev till syster Anna
och hennes dotter Elsa:
”Den här månaden hittills har varit rätt så
knogig. Har kokat och portionerat ut ej mindre
än 200 kg socker i mina 32 småstugor ute
i backen… Underligt nog är de här små underfulla
kritterna utrustade med två munnar,
en sugande och en bitande… Man ger dem
maten på kvällarna annars blir det röveri.
Det är den enda olat de har lika oss människor,
ja, så att de sticks, förstås, men det sista
gör de öppet och ärligt, det är inte just utmärkande
för oss, som du vet. (12 sept 1942)

Arbetet som folkskollärare var över 1943. Men som postmästare, vilket han tjänat som sedan 1920, pensionerade han sig inte. Knut och Karin lämnade lärarbostaden  och flyttade in på övervåningen hos Hallberg i den gamla sjukstugan. Poststationen följde med. Bikuporna likaså. De stod uppradade på tomten längs Storängsvägen tills 1956 då det var dags att flytta in till Norrtälje. Birger Lennström minns att han som tolvåring fick hjälpa till med att på skottkärra  frakta bort kuporna. Han fick 25 öre per dag.

Knut försökte under årens lopp dela med sig av biodlingens konst, inte bara till syster Anna i breven. Knut Elof Sandberg hade många strängar på sin lyra. Förutom hans stora intresse för biodling var han musikalisk. Han blev snabbt värvad att leda körer på orten. Hans skrev texter till den stora dåtida sångerskan Alice Tegnér och han var initiativtagare till ett rikssångarting dåtidens ”Joyvoice” kan man nog säga. Tillsammans med en grupp sånglärare bildades en kommitté som 1929 höll sångarting 2500 barn samlades till konsert i Konserthuset den första dagen och på Orsakullen på Skansen den andra dagen. Där hade Knut glädjen att själv få leda sången.

Knut Sandberg dirigerar och sonen Kai håller i flaggan vid ett Sångarting utanför Norska ambassaden ca 1940-talet

Knut var också en talangfull poet. Han skrev högstämda hyllningar till dem som arbetade i det gamla Bruket, naturlyrik, födelsedagsvers till släkt och vänner och sånger till barnens körer.

Ett tack till Lars Östman för texten och bilderna på Knut E Sandberg ett tack också till Tomas Kindell som hjälpt till med bilderna och fakta kring Knut och hans utbildningsmaterial.

Om man vill höra hur Knut E Sandberg berättar om Skebobruk finns en inspelning med bilder på Skebobruks museums hemsida: http://www.skebobruksmuseum.se/aktuellt/arkiverat/vandring ”Vandring i Schebo 1907”.

Tomas Kindell, viceordförande Mjölby-Mantorp biodlarförening har vid flera tillfällen utifrån Knut E Sandbergs bildmaterial föreläst i olika sammanhang. Bland annat i samband med 100-årsfirandet på kansliet i Skänninge.

-Om det finns intresse och ifall jag har möjlighet kan jag föreläsa vid fler tillfällen, säger Tomas Kindell.