Myrattack, minns fjolårets stora slag mellan mina kära bin och de otäcka stackmyrorna.
Likt “sagan om ringen” trilogin, i en kamp med de goda mot de onda.
Själv tjänstgjorde jag likt en Enter (vandrande träd) i de godas tjänst och försökte sopa bort de förhatliga orcher -liknande myrorna.
Gång på gång anföll de med en ihärdighet som fascinerade.
Att vara nybliven biodlare är att ständigt vara lite orolig för att man gjort tillräckligt.
Har de mat, bor de bra, vilka faror finns. Samma som när man fick barn eller för alla de undulater, kattor, marsvin, kaniner etc. man förbrukat genom åren.
Men det är nåt i själen som också mår bra av den oron. Personligen tycker jag bin är perfekt.
De första gångerna jag pysslade med kuporna blev jag stucken när jag försökte rädda enstaka bin ifrån att bli ihjälklämda och istället gjorde hela samhället oroligt.
Nu försöker jag se till helheten och agera tydligt och bestämt. Lite bi-mos får man räkna med tänker jag och tar itu med vårgenomgången.
Bert Gradin, Wermdö skeppslags Biodlarförening
