Forumsvar skapade
-
Inlägg
-
Jag trodde nästan frågan var på skoj. Snart december även om man råkar ha en drottning över nu så är det väl knappast läge att grejja med byte.
Till våren kan det ha bytt skepnad och vara världens snällaste samhälle. Har skett sådana förvandlingar förr.
Jag hade inte gjort ett dugg nu, låt de sitta och käka socker över vintern.
Har samhället övervintrat så är där färre bin till våren, och innan drottningen kommit igång med sin äggläggning + 21 dagar, så minskar ju bimängden. Då är det lättare att hitta henne, när där inte är så många bin.Sen är det ju en smaksak vad man ska göra med samhället så tidigt; att rycka henne tidigt innebär ju en risk att den nya drottningen inte hittar drönare att para sig med. Samtidigt kan arga samhällen vara svåra att tillsätta en ny drottning till, men det kan också gå bra.
Jag hade tagit det säkra före det osäkra lite senare in på våren; gjort avläggare på dragbina och bytat henne i originalkupan.
1. Flytta hela det arga samhället till en ny plats i bigården. Räcker med några meter bort. Sätt en ny kupa på platsen där det arga samhället stått, och sätt in en ram med yngel/ägg från det bästa samhället du har, gör inget om lite bin följer med bara inte bästa drottningen följer med. (de arga dragbina kommer att befolka kupan och dra upp en ny drottning från den goda drottningens ägg)
2. Någon dag efter flytten är bimängden mindre i arga kupan. (Kör du på LN kan du lägga spärrgaller mellan lådorna några dagar innan så ser du var det finns ägg när du kommer tillbaka) Då hittar du förmodligen henne lättare. Knip henne.
3. Återkom en vecka senare i arga kupan och riv alla drottninng-cellerna. Du vill ju inte ha en arg dotter från arga mamman.. Nu har kupan inga ägg eller larver att dra drottningar från. Häng in en yngelram från ett bra samhälle och låt de dra drottningar från den.Jag kikade på en centrifug, och denna ska tydligen separera honung från vax utifrån cetrifugalkraften. Någon som har erfarenhet av dessa?
Ser ut som en spännande produkt; att kunna gasbehandla i högt tempo är eftersträvansvärt, vilket verkar möjligt med denna produkt.
Har dock någon fråga för klarhetens skull.
– Vad är pipan/spiralen, genom vilken ånga/sublimat flödar, tillverkad av?
– Vad är inner- resp. godsdimensioner på pipan?
– Vad är behållaren för lösning tillverkad av?
– Hur mycket lösning rymmer behållaren?
– Vilken temperatur har gasen när den kommer ut genom pipan och, säg, på 0, 10, 20 resp. 30 cm avstånd från mynningen?Produkten verkar bra, dock vill man ju inte behöva fylla på behållaren alltför ofta, därtill är det önskvärt att behållaren inte är ömtålig, har en läckande förslutning motsv. Men kanske viktigast av allt är pipans material och konstruktion; ett fint dimensionerat rör, med diverse krökar och spiralen i sig, som reagerar med oxalsyra (vilket snabbt kan låta sig göra vid de temperaturerna och genomflödestalen) kan illa kvickt ställa till problem med funktionen. Det kan byggas upp, i vatten svårlösliga, residualier som helt enkelt 'sätter igen' pipan trots temperaturer och ångtryck.
Därtill kommer problematik med möjliga metallsalter motsv. som genereras vid reaktioner inne i spiralen och månde åka med ångan ut som en konsekvens. Dessa residualämnen kan vara mer eller mindre giftiga för bin och människor.
Kortfattat är jag nyfiken på vilket material som spiralen/pipan är tillverkad i. Utifrån detta kan man sluta sig till vilka ämnen som månde komma ut i andra änden av pipan om där ens kommer ut något efter en tids användning. Sedan vore det ju tacknämligt om man inte ångkokte sina bin intill döden när man egentligen bara vill göra sig av med något ohyra.
Vänligen / Binke
Det finns bara två till-flöden till vaxavskiljaren.
1. från slungan
2. från vaxskruvens honungDet finns bara ett från-flöde från vaxavskiljaren och det är pump och styrning upp till klartanken.
Klartanken tappas nedtill efter drygt ca 1 dygn och då har alla partiklar lagt sig på honungens ytskikt i klartanken. Man behöver bara finsila lätt och sedan fånga det sista goljset i klartanken när den töms.
En enkel men synnerligen effektiv honungsprocess med silning som i princip sköter sig själv.
Själv har jag kört 2 st 600 kg tankar dagligen och tappat fin färskhonung.
Ytterligare en viktig tråd stendöd …
Vid större volymer vill man inte som förr låta allt vax och honung som avtäcks med knivavtäckare hamna i vaxavskiljaren. Det som gamlingarna kallar sump!
Vaxavskiljaren, bara namnet säger att man skall peta dit så lite vax som möjligt för funktionen är att separera vax från honung, dvs mindre vax och mera honung.
Ställer man knivavtäckaren lite generöst att ta någon mm in i ramen så slipper man allt handkrafs och extra manuellt arbete att få bort allt avtäckningsvax innan slungning.
Det blir lite mera vax/honung som passerar vaxskruven men bara 1-2% vax följer med honungen till vaxavskiljaren och man kan ha en mindre och effektivare vaxavskiljare med lite bottenvärme.
Mindre och effektivare prylar kostar mindre och man har råd med en vaxskruv som dessutom har en betydligt större attraktionskraft på 2:a hands marknaden än en stor klumpig gammal sump med varmvatten, elpatron och allt skit i rörväg.
Man byter ofta frekvensriktare på apparater, dels ändras valutor/pris/tillgänglighet och så kommer det nya produkter hela tiden.
Vaxskruven har en frekvensriktare från 230V till 3-fas 750W motorstyrning.
Till vaxskruv P200 modell 2012 finns här bruksanvisningen på frekvensriktaren att ladda ner.
Styrningen har också in inbyggd PLC med olika funktioner som styr pressen.
Här kommer manualen på frekvensriktaren till P200 modell 2012.
https://drive.google.com/file/d/0B7qClAm5m4rgemljYXBhSU92a1k/view?usp=sharing
Här har inte hänt mycket sedan sist ….
Delar en länk med bruksanvisningen på automatiken till SAF Natura d.900
6 korgars slungan med stora korgar som har plats för dubbla 3/4 Langstroth ramar per korg och tar då 12 ramar åt gången.
Det finns lite fler features (program typ Pr0, Pr1 & Pr2) än vad jag som stod i dokumentationsbladet som följde med slungan en gång i tiden.
Det kan förstås vara beroende på vilket firmware man har i automatiken.
Det är bara att läsa och testa.
https://drive.google.com/file/d/0B7qClAm5m4rgUy1tYUM4NS00Qzg/view?usp=sharing
Går inte PDF filen att tanka ner från Google drive så finns den att tanka ner som bilaga på min egen hemsida där jag tillåter storlekar på bilagor så att man kan kommunicera.
Används syror på rätt sätt i rekommenderad koncentration så har varken drottningen eller de övriga bina några större problem med detta.
Instämmer. För mig räcker 23 års erfarenhet av syrorna för att vara övertygad om att inte Drottningarna är i riskzonen vid bekämpningen.
Används syror på rätt sätt i rekommenderad koncentration så har varken drottningen eller de övriga bina några större problem med detta.
De organiska syrorna har nackdelen att de påverkar drottningarna negativt och kan i värsta fall leda till att de dör eller slutar lägga ägg. Tänker då i första hand på myrsyra.
Alla organiska syror skadar bina och dosen är gjord för att de ska skada kvalstren så att de dör, men bina ska inte stryka med. Därför vill man använda preparat som är snällare mot bina.Dessa påståenden har jag hört uttalas mer eller mindre under alla de 23 (!) åren som jag använt syror emot varroa. I mina egna bigårdar har jag än idag däremot aldrig upplevt dessa problem med Drottningarna. Än en gång efterlyser jag därför vetenskapliga studier som kommit fram till samma sak som skrönorna gör gällande? Så länge det inte finns, så fortsätter de att vara just skrönor för mig.
Det har du säkert rätt i Thomas.
För att gå tillbaks till den ursprungliga frågan så är det så att i rationell biodling vill du ha ett preparat som är effektivt och långtidsverkande. Varför du inte hittar restsubstanser i honung är för att dessa används utanför skördesäsongen.
De organiska syrorna har nackdelen att de påverkar drottningarna negativt och kan i värsta fall leda till att de dör eller slutar lägga ägg. Tänker då i första hand på myrsyra.
Alla organiska syror skadar bina och dosen är gjord för att de ska skada kvalstren så att de dör, men bina ska inte stryka med. Därför vill man använda preparat som är snällare mot bina.Problemet med läkemedelspreparaten är att kvalstren har lättare för att utveckla resistens mot dessa än mot de organiska syrorna.
För att undvika detta vill man helst kunna rotera mellan ett antal aktiva substanser.För denna typ av djurläkemedel är problemet att de behöver vara godkända i Sverige, att de är godkända i annat EU-land hjälper inte.
Med tanke på att Sverige i detta sammanhang är ett mycket litet land och godkännandeprocessen är dyr söker inte företagen för att få sina medel godkända i Sverige.
Nu kan man, eftersom det inte finns något verksamt medel godkänt i Sverige, få andra i EU godkända medel utskrivna på licens. På så sätt kan Amitraze lagligt användas i Sverige idag.Det är sant, i teorin borde det inte utvecklas resistens då nej. Men innan detta uppnås i verkligheten så har vi nog fått fram VSH-bin långt tidigare gissar jag. Bådadera ligger långt fram i tiden är min gissning…
Hur tänker du nu Thomas?
Dödar preparatet alla kvalster som exponeras för det uppstår det ingen resistens.
Att det sen blir en reinvasion för att det sannolikt inte går att få alla att behandla samtidigt så att man utrotade kvalstret, särskilt med trenden av naturlig bi- och kvalsterodling, är en annan sak.Bäst vore ett bekämpningsmedel som tog bort 100% av Varroan och då dör alla och problemet resistens kommer aldrig att uppstå.
Kanske i Sten-Åkes värld, men i verkligheten skulle det aldrig fungera eftersom inte alla bi-ägare skulle bekämpa samtidigt, och reinvasionen skulle ge samhällena nya kvalster rätt snart. Hänger inte alls ihop med resistensframkallande, det är en annan sak.
