Forumsvar skapade
-
Inlägg
-
Ja mat har dom 🙁
Vissa kommer ur sina celler. Andra inte.När du flyttar över yngelramar så måste det vara med påsittande bin. Ett samhälle som varit utan drottning såpass länge är mycket försvagat. Bina har dessutom fel ålder. Om det inte finns tillräckligt med bin för att hålla ynglet varm, ja då dör ynglet. Det kan ju också vara så att samhället har äggläggande arbetsbin, då drar dom inte upp en ny drottning. Detta borde du se på puckelyngel. Du kan göra på följande vis. Ge samhället foder i form av 50% sockerlösning i en dag eller två. Flytta samhället åt sidan och ställ en ny låda på botten på den gamla platsen. Häng in minst två yngelramar med påsittande bin mitt i den nya lådan. Det måste finnas yngel i alla åldrar, samt nylagda ägg på ramarna. Det måste dessutom finnas pollen. Ställ en plastbalja eller bred ut några säckar ca 30 meter bort. Skaka av alla ramarna där. Eventuella äggläggande arbetsbin tar sig inte tillbaka till den nya kupan. Dom avskakade ramarna hänger du i den nya kupan.Ramar med döda bin skall inte tillbaka. Nu har du dragbin, ungbin larver och ägg. Efter två till tre dagar börjar dom dra upp viseceller.
Ni verkar faktiskt rätt överens Gideon och Per.
Och Harbo säger ungefär samma sak också. Precis så fungerar VSH-egenskapen som du önskar Gideon. Att om man har en avelsdrottning med maximal VSH-egenskap (utrensning av yngel med kvalster som har avkomma – yngel med kvalster utan avkomma är ointressant), kan man fripara döttrar med vad som helst och fortfarande få varroaresistenta bisamhällen med dessa som drottningar. Men det går precis som Per antyder att på 20 minuter ta reda på hur stark VSH-egenskap ens tilltänkta avelssamhällen har. Har de bara något bättre än inget VSH-uttryck alls är det meningsfullt att odla efter ett sådant samhälle. Då har man börjat. I nästa bitidning finns en beskrivning hur man gör.
ErikSten-Åke Lindell har visat hur man filtrerar vax & honung efter både avtäckning och slungning. Han använder en pump med nivågivare. Han använder flera 600kg klartankar efter varandra och kan jobba utan avbrott och passning medan han avtäcker & slungar.
Var har jag skrivit att importen är lösningen på problemet?? Om du läser det jag skriver att de drottningar som vi importerar för test kommer från det Tysk/ Österrikiska toleransavelsprogramet. Och de testas fortlöpande mot vårt eget avelsmaterial.
Om… du arbetar med en liten population så når du ganska snart vägs ände avelsmässigt. Vi måste ha en så stor population med stabila resistensanlag att vi även vid friparning har kvar en viss resistens. Och en yrkesbiodlare har väl knappast råd att bortse från skörden från sina bin!
Har vi inte haft nog av dessa ”väckelsepredikanter” som kommer och berättar en massa om att de uppnått ”himmelriket”. Verkligheten är att vi måste med blod svett och tårar gradvis förbättra våra bin här i Sverige så att de producerar honung och uppfyller alla prov vid tester typ Svensk Biavels. Om du läser på Carnica- bloggen 29 April så ser du vart vi är på väg inom Carnica. Om sedan de bin vi testar är från import eller från eget avelsmaterial det är oväsentligt för det väsentliga är att vi med bibehållande av produktivitet flyttar positionerna lite i taget mot bättre bin. Och jag tror att det kommer att vara ett Carnica bi! Trevlig Midsommar önskar Gideon Önnestam
Något som pumpar honungen uppåt efter slungan är viktigt tycker jag, det blir min nästa investering. Att lyfta hinkar efter slungan är fysiskt slitsamt, även om det kanske inte tar så mycket arbetstid.
Man kan börja med att vända på avtäcknings gaffel och krafsa ramarna och använda sig av en klarnings tank
Om du har en stor slunga och inte kan fylla den tillräckligt fort står den still och är ineffektiv, bäst är att ha balans mellan avtäcknings hastighet och slungan eller slungorna .
Den första stor investering jag gjorde efter inköpa av egna slungor var en tapp maskin, spar tid och doserar rätt.
mvh Edward 😛
Om vi ska tala om vad som är oseriöst, eller om vad som är seriöst så märker man ganska fort att olika biodlare kan ha diametralt motsatta utgångspunkter. Att bekämpningslinjen har marknadsförts som den enda riktiga är ett exempel på något mycket oseriöst. Att vara övertygad om att den genetiska dynamiken erbjuder en lösning bara man orkar att forska i saken, det är däremot något mycket seriöst. Det förra är ett uttryck för ett statiskt sätt att uppfatta verkligheten, det senare ligger mycket närmare vad som verkligen sker.
Även jag bevistade John Harbo´s föreläsning i Skövde, och den var värd allt besvär som det innebar att ta sig dit, kan jag säga. Jag tyckte nog att hela publiken verkade uppskatta hans framställning, och det fanns ingen som antydde att han inte talade sanning. Annat var det för över 10 år sedan när jag översatte hans texter till svenska för att driva ”det goda samtalet” biodlare emellan. Inget intresse för saken fanns då, och en hel del spott och spe fick man ta emot. Tänk vad vi hade sparat tid om vi hade varit friare i tanken, och mindre auktoritetsbundna.
Man kan notera att det inte var något som helst hokus pokus med det som Harbo gjort. Bara vanlig, enkel avelsteknik, baserad på enkla iakttagelser. Och det är ju så det är; det enkla är det goda! All heder åt Harbo och hans gärning!!!
Men jag måste fråga dig Gideon; tror du verkligen att importer är den enda framkomliga vägen? Hur stor är din tillräckligt stora population? Och på vad baserar du denna kunskap. Kefuss, som fortfarande får anses vara världens mest erfarna toleransodlare, rekommenderade ett urval som var förhållandevis litet (och detsamma får nog sägas om Harbo). Utifrån detta påstod han att det var lätt att åstadkomma motståndskraftiga bin. Kefuss gjorde detta själv (fast på ett annat sätt = Bond) utan minsta forskaranslag. Och han är ju ändå yrkesbiodlare, eller hur?. Och Gideon; varför inte mäta VSH-faktorn på dina Carnica så du kan berätta hur långt har ni kommit? Eller är det bara prat?
Låt oss veta :-).
Hej!
Detta var intressant. Man är ju intresserad av att se vad som händer i övriga landet.
Sätter in en länk:
http://allehanda.se/start/harnosand/1.5976912-bjornangrepp-orsakar-stora-skadorHoppas att vi får en härlig bisommar i år
Hälsning HelenHej Gideon!
Bra att det finns många som jobbar på det här spåret – att få fram bin som klarar varroan. Jag var och lyssnade på John Harbo i Skövde 25 maj. Han föreläste om deras arbete på det här området sedan 1995. Det tog tre år för dem att nå målet. De använde den bipopulation de hade på labbet i Baton Rouge i Louisiana och endrönarinsemination. Efter alla års erfarenhet, och nu är han pensionär och kan vara lite frispråkigare gav han ett enkelt test för att testa sina bins kvaliteter på varroaresistenområdet, som alla kan klara av med lite träning. Då tar det 20 min att få svar på hur bra ens samhälle är. Det tog en timme för mig första gången. Det kommer en rapport från föredraget i nästa bitidning.
Hoppas värmen kommer snart, hallonen står i knopp!
ErikEtt verkligt kul klipp! Det som inte är lika kul är det oseriösa snacket kring detta med varroatoleransavel. För att lyckas så måste man arbeta med en stor population. Det går inte att från ett eller några samhällen skapa något som kan kallas avel. Redan första korsningen kan ha tappat de egenskaperna som man inbillade sig att bina hade.
Och populationen som man arbetar med måste från start vara högproducerande. Att starta från andra hållet med ett fåtal samhällen med en viss varroatolerans men med låg produktivitet och dåligt humör plus kanske dålig övervintring det är från början dödfött. Det projektet kommer aldrig i mål.
Inom Carnica så är vi inne på vårt fjärde år med toleranstester och där samarbetar vi med Tyskland/Österrikes toleransprojekt.
Och de drottningar som vi importerar för tester de kommer just från dessa toleransprojekt som omfattar många tusen drottningar.Symptom på yngelröta
Tecken på yngelröta är att cellocken sjunker in och blir mörkfärgade. Bina gör ofta hål och revor i cellocken under sina försök att avlägsna de döda larverna. Om cellocken avlägsnas från sjuka celler, kan man se larvresterna som en brun, kletig massa. Denna kan med hjälp av en trästicka dras ut i ganska långa trådar. Så småningom torkar larvmassan ihop till en tunn, knappt synlig, lite knottrig skorpa, som sitter hårt fast vid cellväggen. Det döda ynglet avger en karakteristisk, ganska motbjudande lukt, som kan sägas påminna om ruttet djurlim, fotsvett eller vissa ostsorterHar inga sådana symtom!
text tagen från Jordbrukspartimentet
