Forumsvar skapade
-
Inlägg
-
För att kunna ha en rationell honungsprocess måste man tillföra värme. Lokalen kan ha 20-25 grader och honungen utsätts naturligt för temperaturer strax över 30 grader.
Honungen bör inte hettas upp över 37 grader eftersom det startar nedbrytning av mer än 200 enzymer och andra levande komponenter som förekommer naturligt i honungen.
Temperaturer på ca 40 grader bryter ner honungens invertase, vilket är ett annat viktigt enzym som hjälper till vid nedbrytning av sucros till fructose och glucos. Vid 50°C börjar sedan honungens sockerarter att kristallisera sig och omvandlas till härdade sockerarter och sockeralkoholer.
Har man koll och förstår problematiken kan man använda vaxavskiljare med bottenvärme och pumpa honung till en klartank. Den principen använder i stort sett alla större biodlingar världen över. Så fungerar min egen också.
Man kan enkelt ha koll med ändamålsenliga digitala termometrar med en halvgrads onogrannhet. Oftast är termostaterna dåliga och kan slå på 2-3 grader, ibland mera.
Har man koll och vet vad man gör och samtidigt gör regelbundna mätningar i sin honungsprocess, mäter temperatur alltid och regelbundet andra kvalitetsmätningar för att se påverkan av temperaturen på t ex HMF har man en god försvarbar egenkontroll.
Ett problem är att mätutrustning kostar en slant. Jag kan mäta HMF. Men skulle hellre vilja ha ett mått (mätning) på enzymerna i honungen. Man kan mäta sockerarterna och dess andelar. Anta att enzymerna ingår i den del som inte är sockerarter, man får någon % över. Det är ändå svårt att avgöra hur denna rest ökar/minskar med temperaturpåverkan.
Ja det kändes ganska välbekant åtminstone utifrån vad jag själv upprepat beskrivit och befarat angående kvalitet på honung. Detta HMF som man i långliga tider försvarat sig med när man värmer och värmer men inte tänker längre än så. Det jag kallar kallslungad honung även om man inte anser benämningen bra, är just den metod som ser till att alla de nyttigheter blir kvar som finns och även de ämnen vi inte i dag känner till får finnas kvar tills forskningen kommit dithän. Proteiner är värmekänsliga ingen vet i dag var den gränsen för dessa ämnen går. Nu är det ju inte bara temperatur utan även tid som påverkar. det värms ganska mycket i vårt honungsland stora tunnor där honung skall ner i burkarkarna, HF som kör upp till 72 grader självklart säger jag kan vi inte anse att våra kunder får en opåverkad honungs nyttigheter när vi inte ens kan formulera alla ämnena . Vi behöver aktuell och ny forskning kring det okända. Det är viktigt att vi tills dess arbetar utifrån försiktighetsprincipen dvs. för honung direktburkning efter slungning utan värme. Det går, men är ett merarbete men ett arbete som lönar sig när kunderna får säga sitt. I dag vet kunderna väldigt lite om honungshanteringen vilket jag försöker i alla sammanhang att förmedla precis så som som jag skriver här. Det behövs en stor förändring och en diskussion över vad är kvalitet i honungsproduktionen.
Vem som är vad, Nöjesbiodlare, Näringsbiodlare eller renodlad Yrkesbiodlare är inte helt solklart. Allt för många sätter gränser vid antal kupor men gränserna flyter och visst påverkar antalet kupor arbetet med kupor och honungshantering.
Många kallar sig dessutom Yrkesbiodlare även om det bara är några få som lever på sin biodling och honungsproduktion. Den stora gruppen är Nöjesbiodlare (mindre biodlare) och Näringsbiodlare (de som har biodlingen som en delförsörjning).
Vem som är vad får man nog fråga respektive vad de kan tänka sig tillhöra. Kunnandet är ofta större bland mindre biodlare än större, detsamma hos yngre än hos äldre när det handlar om kreativitet och modernisering av den nutida verksamheten.
Ser man till lönsamhetsproblem så är de förstås störst bland de som enbart har biodling och honungsproduktion som inkomstkälla.
Det är kanske så att skillnaden är större i hur vi sköter vår biodling och hur vi hanterar vår honung. Manuell hantering eller Maskinell hantering. Skillnaderna håller på att suddas ut med moderna maskiner, det är snarare storleken på maskinerna och kapaciteten som skiljer medan odlarna kan ha samma antal kupor.
Men modern honungshantering skiljer numera inte så mycket som man tror. Man är inte yrkesbiodlare för att man köper en slunglinje för 500.000 och man är inte automatiskt Nöjesbiodlare eller Näringsbiodlare för att man inte har en sådan.
Ser man till biodlingen under de senaste 10 åren så har de som vill kalla sig Yrkesbiodlare fastnat och tillhör solklart kategorin Näringsbiodlare (även om de inte vill kalla sig det). Många Nöjesbiodlare har på kort tid vuxit och är idag per definition Näringsbiodlare.
Det finns alltså en stor grupp Näringsbiodlare inom både SBR och Biodlingsföretagarna.
Har som vanligt ritat en graf som visar hur liten en modern manuell honungshantering skiljer sig från en maskinell honungshantering. Den självvändande slungan ser jag som en gemensam punkt, det kan vara storleken som skiljer dem åt.
https://docs.google.com/open?id=0B7qClAm5m4rgN1NTbDdySzZzUGs
jo upp till 500 samhällen klarar man den med. Men skall man ha 500- 1500 samhällen
då får man gå upp på den här http://www.youtube.com/watch?v=snKalnyDcmg&feature=channel&list=UL
Men nu pratar vi ju inte om hobbybiodling i SBR längre.Det är inga problem kolla det här klippet: http://www.youtube.com/watch?v=lgRU1nEuWGY
Processen måste anpassas till mängden ramar i omlopp. Kan du tänka dig aatt snittavtäcka 4.500 ramar? Det blir några 100 kg täckvax.
Jag behöver bara i fortsättningen använda mig av smältvaxet från ramarna (trä- och plastramar) skönt.
Jag är intresserad av att separera så mycket täckvax eller ytligt vax det bara går. Det är nästa års vax på plastramarna och det renaste vaxet vi har i kupan.
Jag köpte en snittavtäckare med ånggenerator. Har testat den nu, funkar perfekt. Man får inget täckvax så nu slipper man den problematiken.
Jag satsar kontinuerligt på att bygga ut min biodling och honungsproduktion. Har kanske kommit halvvägs i antal samhällen jämfört med Höglandes honung.
Jag har inga problem att använda myrsyra eller oxalsyra. I år går det åt ca 30L myrsyra och en regäl dos oxalsyrapulver. Kostnaderna är låga men arbetstiden något marginellt längre.
Oxalsyran är rätt använd nästan likvärdig med många Kemiska preparet. Det finns för mycket skrönor och för många ursäkter inom Yrkesbiodlingen där enda utvägen är kemiska preparat. Att fortsätta använda Apistan nu betyder bara att brukaren hamnar i samma resistensfälla som andra har hamnat i.
Yrkesbiodlare drabbas oftare än andra av preparat resistens, sjukdomar, AY och problem med virus och försvagade bin, minskad bistyrka pga sitt sätt att sköta sina biodlingar. Ser man det ur ett ekonomiskt perspektiv är det i längden självdestruktivt. Vi kommer att se mera av (kanske ekonominskt) kaos och ökad användning av giftiga kemikalier inom Yrkesbiodlingen framöver. Man kan fråga sig hur långt de är beredda att gå innan det kommer en vändning, en ny attityd till hur man uppnår en förbättrad bihälsa.
Jag anser att det finns inget att skylla på eller ursäkta sig för att inte använda ekologiska metoder om man använder rationella verktyg och förångare. Har man väl forcerat tröskeln mentalt så fungerar det alldeles utmärkt.
De giftigaste kemikalierna är Apistan och andra icke tillåtna kemiska preparat om man ser det ur ett cancerogent perspektiv. Lantbrukare är väl så representerade i olika cancertyper, det finns tydlig statistik. Alla brancher har sin statistik och jag tror inte det finns några anmälda skador av Myrsyra och Oxalsyra inom biodlingen.
Min fru är en av landets främsta Onkologer verksam på KI/KS och efter den information jag fått av många nämnda kemikalier i den utredning jag själv gjort är Myrsyra och Oxalsyra (under ordnade former) ett givet val.
Myrsyra är starkt frätande (60-85%) och Oxalsyran (3-4%) är i giftig. Men dessa kemikalier är biologiskt nedbrytbara och är upplösta/borta efter ett antal veckor.
Mätningar pågår kontinuerligt. Jag har mest koll på egen honung. När alla mätningar är klara skall jag redovisa dem.
Tack för svaret om ljungdraget, jag förstår vad ni ser som problemet iaf. Myrsyran blir ju osäker ju senare man kommer med kallare väder. Utan att veta hur ni jobbar tycker jag dock att det borde gå att sköta behandlingen precis i samband med skörd (jag gör själv så) och att ni inte skulle behöva hamna mer än i mitten av september innan det var färdigt. Man vill ju inte gärna vänta till oktober med infodringen heller.
