Forumsvar skapade
-
Inlägg
-
En annan variant är att bara torka en del av honungen och sedan blanda med resten, proportionerna går också att räkna på. Det sänker också den totala vattenhalten.
Man kan ställa lådorna ovan på varandra omlott eller ha honungen i kärl i en ren uppvärmd lokal och köra avfuktaren tills man når ca 17%
Har du silad honung med lite hög vattenhalt finns alltid möjligheten att sänka den genom att blanda med honung som har betydligt lägre vattenhalt.
Du mäter vattenhalten i båda och räknar på hur mycket du behöver av vardera. Kontrollmät resultatat och det fungerar!Är det inga fler som använder sig av en avfuktare i slungnings samband?
Hur torrt kan dom sänka luft fuktigheten till?
Hur torkar man skatt lådor full med oslungat honung på bästa vis?
mvh edward 😛
Jag har en del kontakter med Joe Latshaw, Ohio eftersom jag köpt en del instrument och artiklar av honom. Latshaw, som är genetiker, leder projektet ”Ohio Queen Program” som omfattar hundratals bisamhällen och nio ”koordinatörer” som varje år väljer de bästa ”överlevarna”.
Latshaw inseminerar alla odlade drottningar med sperma uppsamlad från 100 till 150 drönare med tonvikt på de gener som kommer från de allra bästa.
Återkoppling sker till koordinatörerna, som odlar hemma i sina områden, för att sedan återkomma med den nya säsongens topp-drottningar, vad gäller överlevnad.
Det som gör hans bin mindre känslig för varroa är att bina blir bättre på att klara av sjukdomar som varroan sprider och utvecklas i samhällen som blir allt svagare.
Jag har varit i kontakt med biodlare som haft John Kefuss varroa toleranta bin som påstår att de blir lika infekterade som bina de haft innan. Hade det funnits en patentlösning så hade vi haft den för länge sedan. Men de ekonomiska styrmedlen kan leda oss ut på vägar som inte leder någonstans. Det finns ju inga goda forskningsresultat, bara gubbar som blåser upp den ena historien efter den andra och när de sätts på pottkanten fungerar det inte. De amerikaner som började sprida rykten om sina försträffliga bin har i princip tystnat idag. Kunderna har genomskådat dem.Jag har inte sagt att något skulle vara bra av avelsynpunkt, jag skrev vad jag tror på. Jag vet också var jag har bigårdarna och har bra koll på den verksamheten.
Jag skrev att jag tror på en stor genetisk variation och att det är fördelaktigt för bisamhällenas livskraft. I naturen parar sig en drottning med många drönare av samma orsak.
Detta leder till en stor genomsnittlig genetisk variation mellan arbetsbina i samhället dvs att supersystergrupperna är ringa besläktade och därför genetiskt delvis olika. Samhällena har då större förmåga att anpassa sig till t ex miljöstress, sjukdomar, klimat än om alla supersystergrupper är genetiskt lika.
Många biodlare kräver kvaliteter hos samhällena som bra honungproduktionen, samhällets kapacitet att pollinera grödor, fromma bin med bra temperament utan avvikande beteende för skötsel, bina skall vara motståndskraftiga mot sjukdomar, snabbare tillväxt av samhällen inför grödors blomning, bra vaxproduktion för utbyggnad av vax, svärmtröga bin, kakfasta bin och bin som inte kokar när lådorna tas av, god övervintringsförmåga och lång livslängd av arbetsbin, osv. Man kan säkert göra önskelistan längre.
Nu önskar man sig även varroa toleranta bin och det anslås pengar för detta. Bivaeln gör allt för att eska pengar och får olika anslag som beviljats av myndigheter. Luktar det pengar så skall alla ansöka om samma sak. Just nu varroa toleranta bin.
En fråga är om det går att hålla samman alla dessa önskningar i den avel som bedrivs idag.
Trots den strävan vi har om alla dessa egenskaper med olika rasgrupper eller avelsgrupper så har vi fortfarande bin med Nosema, Yngelröta, Kalkyngel, Resistensproblem i alla dess former.Problemen förekommer även bland dessa sk förädlade bin av bästa märke och sort.
Jag har själv köpt in bin från olika grupperingar och sett förekomster bland dessa. Även bland de Buckfast jag idag älskar ser jag ibland förekoster av problem. Problemen är allså inte lösta om man köper dyrgripar även det också blir olika förbättringar i andra avseenden.
Så som många artiklar ser ut inom biaveln just nu om vi lättsamt skulle översätta det till människan så är man i princip ute efter olika gener för att eleminera egenskaper som våghalsiga omkörningar eller fortkörning på motorväg. Den kriminella genen har man försökt utrota i asiatiska diktaturer med nackskott och ännu inte lyckats. Allt beror kanske inte på gener!
Jag har inte publicerat något av sommarens arbete på grund av diverse häckel. Men så länge jag själv känner mig trygg med den verksamhet jag bedriver och att jag har möjlighet att köpa bra drottningar från olika Buckfast linjer fungerar den. Jag tror jag har 5 sådana linjer i mina bigårdar idag och för hyggligt bra dokumentation om alla dessa samhällen. Jag har handlat ca 130 drottningar totalt från avelsgrupper (Buckfast).
Jag är kanske lika naiv som alla andra och har en tro på hur det blir bra här och nu. Så länge man upprätthåller intressanta kriterier i en stor population med rätt många bigårdar och samhällen och ser framsteg är man relativt nöjd. Mindre bra samhällen försvinner och ersätts med flera nya. På sikt får man god ordning på sina bin och sin honungsproduktion.
Den dagen det blir problem med all insnävning i biaveln har i alla fall inte jag samma insnävning. Det är bara en tidfråga innan olika virus och annat får mera fäste bland våra bin och hela systemet gungar när samhällena blir mindre för varje år. Såg en del av detta i Danmark och Tyskland. Devicen Starka samhällen = små problem, svaga samhällen = stora problem är fortfarande helt korrekt och applicerbar.
Men en del insnävning har jag ju köpt då jag köper in avelsmaterial och på så sätt påverkas genetiken också med inköpt material till bigårdarna.
Men så länge bina producerar bra, jag har stora samhällen på 7-8 lådor, bina är fromma med några få undantag (något stökigt samhälle som rekonstrueras) är jag nöjd.
Jag har sluppit svåra sjukdomar samt Nosema och Kalkyngel, det fanns ofta kalyngel när jag hade t ex Carnica. Bina bygger fint med några undantag där också. Buckfast är några hejjare på att bygga samman ramarna så att man knappt får isär lådorna, det stör mig.
Bina kokar inte längre som förr och arbetet på sommaren fungerar bra med ramarna, de bryr sig inte om att jag är där och lyfter på ramarna.Så förklara vad som är rätt eller fel inom biaveln med så mycket åsikter att det nästan 3:e världkriget bryter ut så fort det blir diskussioner mellan vissa människor.
Jag tror på en annan enkel om än omdiskuterad approach och behålla ett bruksbi som fungerar i bigårdarna vitala vid god hälsa som biodlaren är mycket nöjd med. Jag tror på bredd, en stor bredd.Ett sätt att få den och lyckas är att regelbundet köpa in drottningar från avelsgrupperna, de säljer gärna!! Och fortsätta dra fram bra bruksdrottningar med utvalda drönare från flera utvalda samhällen, blanda dessa och skapa någon slags maximal divergens.
Inseminationstekniken gör bara allt så mycket enklare. Storleken på samhällena hänger också ihop med inseminering och urvalspriciperna vid val av lämpliga egna drottningar till avläggare mm.
Tänkte passa på och meddela några andra fördelar med avtäckningsmaskinen och rejält utbyggda ramar. Det blir en del avtäckningsvax med honung blandat. Ställer man knivarna så att man får ramarna jämna utan att behöva krafsa efter med t ex en gaffel (efterbearbeta) ramarna så blir ramarna ganska lika. Ytan blir fin för förvaring och man märker mindre vibration vid slungningen, det blir bättre balans i slungan. Mindre vax att skopa i vaxavskiljaren, ett totalt sett bättre flöde och man får mera gjort i slungrummet.
Detta förutsätter att man har något att separera honungen från avtäckningsvaxet. Eftersom jag har en vaxskruv kommer den att få jobba lite och det mesta vaxet kommer torrt ut via den. Skillnaden är stor mot t ex krafsavtäckning då hela vaxavskiljaren fylldes med vax.
Honungen rinner vidare från vaxskruven till vaxavskiljaren där smårester avskiljs innan honungen pumpas upp till klartanken.
Tips till den som tänker köpa Harbo sprutan. Micro sprutan är tillverkad av Gilmont och heter GS-1100. Det som tillkommer på Harbo är en plexiglas vinkel.
Sprutan har standard Luer och en lämplig kort kanyl lämplig för slang kostar ett par SEK.Och igen … fast nu överklagar man Länstyrelsens beslut.
Metoden liknar naturens förfaringssätt men ändå under en del kontroll. Bidrottningen parar sig i naturligt tillstånd fritt i luften med många och någorlunda obesläktade drönare. Flerparning (många drönare) leder till att bina har en god förmåga att undvika inavel och genetisk erosion.
Parningsstationerna är mycket mera begränsade i avseende på selektion av drönare.
