Forumsvar skapade
-
Inlägg
-
intressant fråga som sysselsatt oss biodlare i många år. Lika intressant är det att vända på frågan: varför bina inte svärmar? Har åtgärderna för att motverka svärmning samma effekt vid olika tid under säsongen? det tror jag inte. Jag är ganska övertygad om att bina har en tidslinje och den stämmer ganska bra överens med klimat och omgivande växtlighet. Bina synkar tex. sin expansion med när det är drag, för att ha maximalt med dragbin som kan hämta hem det vinterförråd som behövs. I den här tidslinjen utspelas det mesta under ett par intensiva försommarveckor. Allt bina gör och inte gör kommer att ha senare konsekvenser för hur starka dom blir och hur bra dom övervintrar. Det är också under denna tid som de flesta bin svärmar. Det finns ju en logik i det också. Svärmen ska kunna etablera ett samhälle som kan övervintra och då krävs det dragväxter, bra väder och den kvarvarande delen ska också kunna överleva Det är så bina har utvecklats som art och kunnat sprida sig över stora landområden.
Om vi återgår till åtgärder som förhindrar svärm så bör dom sättas in tidigt. Vad som ska göras borde då rimligen bero på vilken status ett samhälle har, bistyrka, förråd och drottning. Att bina skulle gå ut i en svärm med en drottning som sviktar i äggläggningen blir väl för riskfyllt? Det är ett resonemang jag hört att bina drar upp viceceller när drottningens äggläggning avtar. Hur ska en dålig drottning kunna bygga ett nytt samhälle?
Jag tror inte alls att jag har svaret på varför bina svärmar men de flesta orsaker jag har fått mig förklarat saknar lite logik och en hel händelsekedja. Om man utgår ifrån att svärmningen är nödvändig för att bina ska kunna överleva som art, få en geografisk spridning som förhindrar alltför stor inavel och en etablering av många samhällen där plusvarianter uppstår som förbättrar bina som art, om allt detta ska funka så borde svärmningen inte ske lite slumpvis om den ska vara lyckosam. Har ni gjort andra iakttagelser eller kommit fram till andra slutsatser så vore det intressant att få ta del av dom!”intressant fråga som sysselsatt oss biodlare i många år. Lika intressant är det att vända på frågan: varför bina inte svärmar?”
Det hör med all säkerhet samman med drottningens feromonproduktion. Olika drottningar producerar olika mycket med feromonsubstans. Det i sig är av vilket genetiskt arv som drottningen är bärare av.
”Har åtgärderna för att motverka svärmning samma effekt vid olika tid under säsongen? det tror jag inte.”
Säkert under svärmperioden. Därefter kommer stilla drottningbyte. Feromonsubstansen spelar säkert en avgörande roll då också.
”Jag är ganska övertygad om att bina har en tidslinje och den stämmer ganska bra överens med klimat och omgivande växtlighet.”
Visst har bisamhället en livscykel, men som intensivast från våren till hösten. De olika biraserna har var sina cykler. De som finns är uppblandade med lite av varje. Det mest troliga för att avgöra ett bis rastillhörighet sker säkert genom dess färg och vingarnas cubitalindex. Raserna har olika cubitalindex.
”Bina synkar tex. sin expansion med när det är drag, för att ha maximalt med dragbin som kan hämta hem det vinterförråd som behövs. I den här tidslinjen utspelas det mesta under ett par intensiva försommarveckor.”
Vill nog mer säga några månader, mars – september. När nektar – kolhydrater och frömjöl – protein kommer in i kupan, då sätter binas vårscykel igång. Den förutseende biodlaren nyttjar 7 veckorsperioden. Det menas att bina drivs med socker spetsat med honung, med början 7 veckor före huvuddraget.
”Allt bina gör och inte gör kommer att ha senare konsekvenser för hur starka dom blir och hur bra dom övervintrar. Det är också under denna tid som de flesta bin svärmar. Det finns ju en logik i det också. Svärmen ska kunna etablera ett samhälle som kan övervintra och då krävs det dragväxter, bra väder och den kvarvarande delen ska också kunna överleva Det är så bina har utvecklats som art och kunnat sprida sig över stora landområden.”
För att bisamhället ska överleva vintern, det beror på biodlarens kunskaper i ämnet. Bins svärmning inträffar i regel 15 maj – 15 juli. Den största spridningen av bin sker genom biodlarna.
”Om vi återgår till åtgärder som förhindrar svärm så bör dom sättas in tidigt. Vad som ska göras borde då rimligen bero på vilken status ett samhälle har, bistyrka, förråd och drottning. Att bina skulle gå ut i en svärm med en drottning som sviktar i äggläggningen blir väl för riskfyllt?”
För att förhindra att bisvärmar ryker iväg är beroende på drottningens genetiska feromonsubstans i arvet. Se ovan. Det är riktigt att bistyrkan är avgörande vilka åtgärder som ska vidtas med bisamhället. När bin i ett samhälle har bestämt sig för att svärma. Drottningen flyger då med svärmen ut oberoende av hennes ålder.
”Det är ett resonemang jag hört att bina drar upp viceceller när drottningens äggläggning avtar. Hur ska en dålig drottning kunna bygga ett nytt samhälle?”
En svärm som har etablerat sig på sin valda plats måste bygga vaxkakor där drottningen ska lägga sina ägg till nya individer i bisamhället. Bisvärmens stora massa av bin bygger vax i ca 2 veckor och under tiden lägger drottningen ägg däri. En del svärmbin ställer om sig till ambin för att mata de späda larverna. Medan andra bin hämtar hem nektar, frömjöl och vatten till ambinas matning av den nya avkomman av individer i bisamhället.
”Jag tror inte alls att jag har svaret på varför bina svärmar men de flesta orsaker jag har fått mig förklarat saknar lite logik och en hel händelsekedja. Om man utgår ifrån att svärmningen är nödvändig för att bina ska kunna överleva som art, få en geografisk spridning som förhindrar alltför stor inavel och en etablering av många samhällen där plusvarianter uppstår som förbättrar bina som art, om allt detta ska funka så borde svärmningen inte ske lite slumpvis om den ska vara lyckosam. Har ni gjort andra iakttagelser eller kommit fram till andra slutsatser så vore det intressant att få ta del av dom!”
Det att bin svärmar eller inte svärmar kommer i all framtid att intressera biodlarna till det yttersta för att motverka eller bara följa med binas utveckling. Den ena drottningen är inte den andra lik. Inte ens några systerdrottningar är lika genetiskt arvsmässigt, men färgmässigt kan de vara lika. Varje bisamhälle är en sluten enhet. Vid svärmnig förmerar sig den slutna enheten till två eller flera delar, men som vanligast 2 delar. En drottning som flyger ut för parning undviker i det längsta inavel. Men med insemination av bidrottningen, det är något som går emot binas natur. Den typen av befruktning av drottningar är något som människan har skapat i kampen till att skapa ett superbi som har motstånd mot bisjukdommar. Om det kommer att ske, det vet ingen. Att manipulera med mänsklig hand genom inseminering av drottningar är äventyrligt. Det är ett enda stort lotteri liksom friparning är hur hennes avkomma blir. Den ena systern ger flera plusanlag, medan andra systrar har flera minusanlag.
Håller med Birgitta.
Det måste utarbetas branchregler.
Samt informeras om SLVs vägledning..(ex GMO-vägledningen)Illa är det att vi inte har branchrekommendationer som kompletterar och förtydligar SLVs handledningar specifikt rörande biodlarprodukter och producentansvaret..'
Mvh A-C
Har analyser av GMO-innehållande honung med innehåll av just GMO-raps.
Nästan all Canadensisk honung innehåller GMO-raps.Din misstanke är korrekt, din bitillsyningsman är ingen expert på GMO.
I Sverige odlas idag ingen GMO-raps. (senast var 2009 då man odlade GMO-raps på 10 platser).
I EU har man insett att raps är en besvärlig gröda rörande spridning av GMO. (kontaminerar konventionella produkter), varför man nästan avstått GMO-raps.Men sverige har GMO-backtrav, äppel och pärongrundstammar, aspar, oljekål, potatisar, sockerbetor..(biodlare i trakterna runt om försöksodlingarna har tvingats börja evakuera sina bin, för att säkerhetsställa att inga icke livsmedelsgodkännda GMO hamnar i butikshyllorna)
Mvh A-C
Nu har jag gjort avläggarna på samma ställe jag haft drottningodlingen och inte behövt flytta än.
Eftersom det finns portabla ”kläckskåp” är de säkert lämpliga att använda, skulle jag flyttat celler så hade jag provat Carricell.intressant fråga som sysselsatt oss biodlare i många år. Lika intressant är det att vända på frågan: varför bina inte svärmar? Har åtgärderna för att motverka svärmning samma effekt vid olika tid under säsongen? det tror jag inte. Jag är ganska övertygad om att bina har en tidslinje och den stämmer ganska bra överens med klimat och omgivande växtlighet. Bina synkar tex. sin expansion med när det är drag, för att ha maximalt med dragbin som kan hämta hem det vinterförråd som behövs. I den här tidslinjen utspelas det mesta under ett par intensiva försommarveckor. Allt bina gör och inte gör kommer att ha senare konsekvenser för hur starka dom blir och hur bra dom övervintrar. Det är också under denna tid som de flesta bin svärmar. Det finns ju en logik i det också. Svärmen ska kunna etablera ett samhälle som kan övervintra och då krävs det dragväxter, bra väder och den kvarvarande delen ska också kunna överleva Det är så bina har utvecklats som art och kunnat sprida sig över stora landområden.
Om vi återgår till åtgärder som förhindrar svärm så bör dom sättas in tidigt. Vad som ska göras borde då rimligen bero på vilken status ett samhälle har, bistyrka, förråd och drottning. Att bina skulle gå ut i en svärm med en drottning som sviktar i äggläggningen blir väl för riskfyllt? Det är ett resonemang jag hört att bina drar upp viceceller när drottningens äggläggning avtar. Hur ska en dålig drottning kunna bygga ett nytt samhälle?
Jag tror inte alls att jag har svaret på varför bina svärmar men de flesta orsaker jag har fått mig förklarat saknar lite logik och en hel händelsekedja. Om man utgår ifrån att svärmningen är nödvändig för att bina ska kunna överleva som art, få en geografisk spridning som förhindrar alltför stor inavel och en etablering av många samhällen där plusvarianter uppstår som förbättrar bina som art, om allt detta ska funka så borde svärmningen inte ske lite slumpvis om den ska vara lyckosam. Har ni gjort andra iakttagelser eller kommit fram till andra slutsatser så vore det intressant att få ta del av dom!Nu har jag avtäckt en av årets lådor som hade täckt honung i skattlådan. Kan inte påstå att den är tyst, den för en del oväsen. Men jämfört med ”Tyska Hissen” är den nästan ljudlös.
Fabriksinställningar finns tydligen inte. Det gick en hel låda innan den justerats att ta lagom mycket på båda sidor. Man ser snart behovet av en vaxskruv eller liknande, det blir en del krafs från avtäckningen att ta hand om.
Kul att dra en låda redan i Maj månad! Mums!
Det är absolut inget problem med att ha mängder med honung kvar i kupan. Förra året lät jag allt vara kvar upp till 86 kg utan att ha några som helst problem med svärmning.
Carnica har en massa magiska saker för sig för att inte bina skall hitta på hyss och river celler stup i kvarten.Mina kupor står på 5 lådor och jag skall åka ut med låda nummer 6 i veckan som kommer. Viktigt är att det finns plats att dra in honung så att de inte fyller utrymme avsedd för yngel med honung.
Jag har aldrig haft sådant ös i kuporna i Maj som i år och har inte ens en tanke på svärmning. Det händer ibland, men så pass sällan att jag bara noterar att det hänt. Svärmtröga bin är viktigt i en större biodling, det finns inte en chans att ha många kupor och åka omkring och lyfta lådor och riva celler.
Att göra avläggare med svärmceller är också tabu, sådana anlag vill man inte ha i en riktig biodling. Att fånga en svärm är precis lika uteslutet av en mängd orsaker.Bra bin, pålitliga bin med bra gener, svärmtröga bin är A & O. Mina kupor fungerar över förväntan och det har jag personer inom Buckfast, Tore, Leif och Åke att tacka för som givit mina bin ett stor skjuts frammåt.
Forumbilder har gått ner så det blir en länk till en bild i iPhone format.
https://docs.google.com/open?id=0B7qClAm5m4rgX19DRGRXcDJuTVUDet är likhetstecken mellan Avel och uppfödning och planmässig fortplantning av djur, – en. Avelsdjur, djur som uppföds för att fortplanta stammen.
”Den största fördelen med instrumentell insemination att man kan ägna sig åt avel och samtidigt ha en bred avelsbas”.
>Det behövs ingen instrumentell insemination för att bibehålla en god avelsbas. Varför utnyttjas det inte av gemene biodlare? –
En bred avelsbas innebär att man har många obesläktade individer. Visst kan du nå det med friparning, men tyvärr med begränsad styrning över aveln.
”Renparningsstationerna har bara en enda linje på drönarsidan och det innebär stor risk för utarmning av det genetiska materialet”.
>Drönarstammen på en renparningsstation byts som regel ut inför varje parningssäsong -.
Det är precis det jag menar med utarmning av det genetiska materialet, eller kanske snarare utarmning av den genetiska mångfalden. En enda drönarlinje som bara kan bytas en gång om året och ger sitt material till all renparning i en hel region.
”Rasparningstationer minskar denna risken men då kan man inte hålla på med avel på drönarsidan eftersom man inte vet vilken linje som är fader”.
>Dessa stationer ger säkert information om detta.
Jovisst ger de information om detta, men hjälper den informationen till bättre bin?
”Med instrumentell insemination kan man ha många parallella avelslinjer på både moder- och fadersidan vilket gör det lättare att få fram och behålla goda egenskaper utan risk för inavelsproblem och förlust av viktiga gener för t.ex. sjukdomsresistens”.
>Som regel räcker det med ett fåtal avelslinjer. Då bestående av hårt inavlade drottningar och drönare. När dessa korsas framkommer individer som har hög heterosiseffekt. Dessa individer har högre motstånd mot bisjukdommar samt är vitalare än sina föräldrar. De samlar också in en riktigt stor honungsskörd, om det finns förutsättning för det i naturen.
Jo du har rätt, det är inte riktigt rätt att prata om linjer när det gäller bisamhällen eftersom man snarare kan prata om bisamhällen som individer ur avelssynvinkel. Det är antalet individer inom biaveln som riskerar att vara för lågt, och även i linjeavel behöver man ha ett antal individer för att kunna göra ett urval inom varje linje.
Med II kan du ha fler ”individer” igång samtidigt att göra urval från och behöver inte vara beroende av vad någon annan gjort för val av drönargivare till stationerna och dessutom kan du använda flera drönargivare samma säsong. II är ett redskap i ett avelsarbete, men rätt meningslöst till bruksdrottningar eftersom de ska kunna friparas, antingen hemma eller i rasparningsområde. Parningsstationer har varit ovärderligt i aveln men jag håller med de som menar att det är en farlig väg eftersom just avelsbasen blir så smal och då är II ett bra komplement.
Det finns ju renparningsområden där honungsbidrottningar kan bli parade på ett narturligt sätt med livs levande drönare. Är inte det ett genetiskt riktigt sätt?
Den största fördelen med instrumentell insemination att man kan ägna sig åt avel och samtidigt ha en bred avelsbas.
Renparningsstationerna har bara en enda linje på drönarsidan och det innebär stor risk för utarmning av det genetiska materialet.
Rasparningstationer minskar denna risken men då kan man inte hålla på med avel på drönarsidan eftersom man inte vet vilken linje som är fader.
Med instrumentell insemination kan man ha många parallella avelslinjer på både moder- och fadersidan vilket gör det lättare att få fram och behålla goda egenskaper utan risk för inavelsproblem och förlust av viktiga gener för t.ex. sjukdomsresistens.
”Den största fördelen med instrumentell insemination att man kan ägna sig åt avel och samtidigt ha en bred avelsbas”.
>Det behövs ingen instrumentell insemination för att bibehålla en god avelsbas. Varför utnyttjas det inte av gemene biodlare? –
”Renparningsstationerna har bara en enda linje på drönarsidan och det innebär stor risk för utarmning av det genetiska materialet”.
>Drönarstammen på en renparningsstation byts som regel ut inför varje parningssäsong -.
”Rasparningstationer minskar denna risken men då kan man inte hålla på med avel på drönarsidan eftersom man inte vet vilken linje som är fader”.
>Dessa stationer ger säkert information om detta.
”Med instrumentell insemination kan man ha många parallella avelslinjer på både moder- och fadersidan vilket gör det lättare att få fram och behålla goda egenskaper utan risk för inavelsproblem och förlust av viktiga gener för t.ex. sjukdomsresistens”.
>Som regel räcker det med ett fåtal avelslinjer. Då bestående av hårt inavlade drottningar och drönare. När dessa korsas framkommer individer som har hög heterosiseffekt. Dessa individer har högre motstånd mot bisjukdommar samt är vitalare än sina föräldrar. De samlar också in en riktigt stor honungsskörd, om det finns förutsättning för det i naturen.
Eyvind vinklar till sin fråga den 23 maj – ” Varför frånta bidrottningar och bidrönarnas parningsakt genom insemination?”.
Bra fråga – insemination är en teknik att befrukta en bidrottning som ersätter den naturliga parningen. Fördelen är att man har lite bättre kunskap ( i bästa fall) om tidigare släktled med denna metod jämfört med ”naturlig parning”. Men om man inte har god dokumentation och en-drönar inseminering i flera led, så är det risk att man inte riktigt ha full koll på genetiken. Vid den ”naturliga parningen” så parar sig drottningen med i genomsnitt ca 15 drönare, men med stora skillnader från 2-3 st drönare till som mest (som man genom studier fått fram antalet) ca 50 st drönare. Men Eyvind som du säkert vet, så är drönarens arv (DNA-genomet) från hans mormor – och även på en s.k. renparningsplats eller renparningsstation så kommer det med nödvändighet bli stora genetiska skillnader som du inte har närmare kontroll på, eftersom de drönarproducerande systerdrottningarna i ett ”naturligt system” kommer att ha en mängd olika genetiska arv (DNA-genomet) genom denna stora genetiska mångfald från de olika mormödrarnas arv. Därför blir det olika resultat i parningen på parningsplatserna – och det är genomsnittet som kommer att ge nettoresultatet genom den genotyp som dominerar på just den parningsplatsen just den dagen och det är det vi ser eller mäter är den s.k. fenotypen.
För att minska slumpens påverkan som sker vid en ”naturlig parning” – så tillgriper man ett systematiskt arbetssätt i sitt avelsarbete, dvs. använder inseminering som teknik, då får man bäst kontroll på ”genetiken” (dvs. genotypen fast det vi kan mäta eller undersöka blir då fenotypen).Så för att återgå till din ursprungliga fråga Eyvind – svaret är förhoppningsvis bättre bisamhällen snabbare genom att minimera slumpens påverkan i ditt avelsarbete.
Du använder orden; ”frånta” och ”parningsakt” i din fråga – men i mina öron gör du en mänsklig värdering i att binas parningsakt skulle vara något ”mänskligt positivt” genom ordet frånta – som om det skulle finnas ett bättre alternativ (!). Ungdrottningen styrs enbart av sin instinkt när hon parningsflyger och utsöndrar ”parningsferomon”, som tänder de instinktsstyrda drönarna som i samma ögonblick de kopulerar oxå avlider och faller till marken. Man kan väl inte frånta insekterna något som de aldrig haft – eller ?
Däremot ger jag dig rätt på den punkten Eyvind – att det är endast de starkaste drönarna och mest lämpade för stunden och situationen som kommer att lämna sitt genetiska arv vidare till ungdrottningen i en ”naturlig parningsakt” – och naturligtvis så ska majoriteten av avelsarbetet med bin gå till på det sättet, inte genom inseminering. Hälsningar LasseDet finns ju renparningsområden där honungsbidrottningar kan bli parade på ett narturligt sätt med livs levande drönare. Är inte det ett genetiskt riktigt sätt?
Den största fördelen med instrumentell insemination att man kan ägna sig åt avel och samtidigt ha en bred avelsbas.
Renparningsstationerna har bara en enda linje på drönarsidan och det innebär stor risk för utarmning av det genetiska materialet.
Rasparningstationer minskar denna risken men då kan man inte hålla på med avel på drönarsidan eftersom man inte vet vilken linje som är fader.
Med instrumentell insemination kan man ha många parallella avelslinjer på både moder- och fadersidan vilket gör det lättare att få fram och behålla goda egenskaper utan risk för inavelsproblem och förlust av viktiga gener för t.ex. sjukdomsresistens.
Specifikation på tillgängliga mätstickor till RQflex 10.
Mätsticks till mätningar som börjar i Juni (honung i kupan).
1) extra kalibreringskit.
2) extra strip adapter.
3) extra check set.4) Test HMF.
5) pH 1,0 – 5,0 + pH 4,0 – 9,0.6) Glucose test med tillbehör.
7) Total sugar (summa glukos + fruktos).Total Sugar – Glucose = fruktoshalten!
https://docs.google.com/open?id=0B7qClAm5m4rga25Ic0VycnJzenc
Det finns säkert inget tvivel om att honungsbidrottningar blir till 100 % parade i renparningsområde.
Ett sådant område har som regel en dominans av en typ av honungsbidrönare. I regel är det flera systerhonungsbidrottningar som ger den typen av drönare.Drönare flyger i regel till en solig och varm plats där det finns uppvindar, en husvägg eller en sluttning mot söder, men inte hur långt bort som helst. De måste som alla individer i ett honungsbisamhälle ha tankat energi för att vingmuskeln och dess tillhörande vingar ska bära dem till målet. De som inte har fått göra sin uppgift måste ha energi för resan hem igen. En honungsbidrönare äter inte själv utan blir matad av honungsbisamhällets honungsbihusbin. Hur långt en honungsbidrönare flyger beror på hur väl han har blivit matad med energi.
Det med inseminering av honungsbidrottningar tvingar henne till att bli befruktad av henne ej önskvärd honungsbidrönares spermier. Genom detta förfarande kommer oönskade anlag in i honungsbidrottningen. Då t.ex. dålig motståndskraft mot honungsbisjukdommar som t.ex. kalkyngel samt övriga sjukdommar som kan förekomma hos honungsbin och i dess samhälle.
