Biologi och sjukdomsförlopp
Amerikansk yngelröta orsakas av en stavformig, sporbildande bakterie med namnet Paenibacillus larvae. Sporerna är osedvanligt motståndskraftiga mot all yttre påverkan, såsom uttorkning, värme, kyla och diverse kemikalier. Sporer som isolerats från infekterat kakmaterial har visat sig kunna vara livsdugliga efter många decennier.
Sporerna kommer in i bilarven med födan och förs ner i tarmkanalen. Där gror sporerna och frisätter de stavformiga bakterierna som börjar föröka sig redan i tarmkanalen. Bakterien tar sig sedan igenom tarmväggen och ytterligare förökning sker när kroppshålan och inre vävnader invaderats. Ju yngre larven är, desto färre sporer krävs det för att larven skall dö av infektionen.
I bisamhällen som angripits av amerikansk yngelröta ser biodlaren inte nödvändigtvis några symptom. Larver som dör innan täckningen rensas lätt ut av bina och kan ge upphov till s.k. hålat yngel. När biodlaren ser kliniska symptom på amerikansk yngelröta är det nog mer regel än undantag att sjukdomen härjat i samhället en tid men att bina hållit angreppet stången, för att slutligen börja balansera på randen till sammanbrott när symptom börjar bli synliga för biodlaren. När flera tiotals celler med symptom är synliga har samhället förlorat kontrollen över angreppet och samhällets undergång är en tidsfråga.
I biodlingen sprids amerikansk yngelröta fram för allt genom biodlarens försorg. Tvärt emot den gängse bilden av amerikansk yngelröta bland biodlarna, innebär inte närvaro av yngelrötesporer på bin och i honung att det smittade samhället nödvändigtvis kommer att visa kliniska symtom på sjukdom. Därmed inte sagt att det är en sjukdom som inte är allvarlig för biodlingen. Får den ordentligt fäste är det en av de mest svårbekämpade sjukdomar över huvud taget, p.g.a. de långlivade sporerna.
Om samhällen dör av amerikansk yngelröta kommer resterande foderförråd att rövas ut av andra bin och effektivt sprida smitta mellan samhällen, i en omfattning som kan leda till kliniska sjukdomsutbrott som på sikt dödar andra samhällen. Röveri av döda eller döende samhällen är ett av de mest effektiva sätten att sprida amerikansk yngelröta i en biodling. Att flytta yngelramar mellan samhällen är givetvis också en effektiv smittspridningsväg. Det är således biodlaren som är den viktigaste länken i smittspridningen av amerikansk yngelröta inom biodlingen.
Även om god hygien skall betonas och motverkar spridning av smittsamma mikroorganismer skall riskerna inte överbetonas. En kupkniv som sköljts i vatten från honungskladd har liten förutsättning att sprida sjukdom mellan samhällen, även om bakteriesporer kan isoleras därifrån genom odling. Samma gäller händer som tagit i smittförande ramar eller material.
Diagnos
Larver som dör av amerikansk yngelröta, och inte avlägsnas av bina får ett karakteristiskt utseende. Den döda larven får först ett ljusbrunt utseende, som sedan mörknar allteftersom larven sjunker ihop och börjar torka in på cellväggen. När ynglet dör i de täckta cellerna sjunker det normalt konkava cellocket in och blir missfärgat. Bina upptäcker att ynglet är dött och börjar öppna cellerna för att avlägsna det döda ynglet. På så vis uppstår det utseende på täckta yngelkakor som är typiskt för amerikansk yngelröta, men som vid en första anblick också kan förväxlas med andra yngelsjukdomar. Dött yngel som ännu inte torkat in och blivit till en mörk, nästan svart skorpa på cellväggen, har en typisk limliknande konsistens. Om man för ner en tändsticka eller annat motsvarande föremål i en cell med dött yngel, rör runt lite och långsamt drar upp stickan, kan man oftast dra upp en tråd på någon centimeter. Ingen annan yngelsjukdom i bisamhället visar samma symtombild.
För att konfirmera en fältdiagnos av amerikansk yngelröta kan ett prov behöva undersökas med mikrobiologiska metoder på laboratorium. Yngelprover med symtom på sjukdom kan sändas till:
Avdelningen för bin, Institutionen för ekologi, SLU, Box 7044, 750 07 Uppsala.
Bekämpning och sanering
Allt bekämpningsarbete när det gäller amerikansk yngelröta är reglerad i lagstiftning och ska ske under ledning av bitillsynsmannen. Påvisas amerikansk yngelröta i ett bisamhälle ska tillsynsman verkställa eller förelägga om förintande av bisamhället och förintande av bibostaden samt de ytterligare åtgärder som bedöms nödvändiga för bekämpning av sjukdomen. Bina från sjuka samhällen får absolut inte sparas för att sättas på nya ramar i en rengjord kupa. Det är inte heller tillåtet att använda någon form av antibiotika. Observera att en synligt sjuk larv räcker för att samhället ska förklaras som sjukt enligt lagen. Tillstånd till flyttning av levande bin från bigård, i vilken amerikansk yngelröta konstaterats, kan tidigast ges två månader efter det att sjukdom påvisats om ny besiktning då visar att sjukdom ej längre finns i bigården.
I stor utsträckning är amerikansk yngelröta en vaxbunden smitta, och regelbundet vaxbyte reducerar risken för att det byggs upp spornivåer i samhällena som leder till sjukdomsutbrott. För att minska risken för nya utbrott är det en god regel att invintra samtliga samhällen i bigården på mellanväggar i bigårdar där kliniskt sjuka samhällen påträffats (och förintats), samtidigt som utbyggt vax bör smältas ner.
Lagstiftning
Regelverket kring sjukdomar hos honungsbin regleras i Bisjukdomslagen (SFS 1974:211, uppdaterad t.o.m. 2012:80), Bisjukdomsförordningen (SFS 1974:212, uppdaterad senast genom 2019:623) och Jordbruksverkets tillämpningsföreskrifter (SJVFS 1992:38, senast ändrad genom SJVFS 2021:6). Amerikansk yngelröta förekommer mer eller mindre allmänt i Götaland och Svealand. I Norrland förekommer den endast lokalt. Kartor över skydds- och övervakningszoner för amerikansk yngelröta finns på Jordbruksverket.se under Aktuella restriktioner för bin och humlor, https://jordbruksverket.se/djur/ovriga-djur/bin-och-humlor/aktuella-restriktioner-for-bin-och-humlor
Vid misstanke om amerikansk yngelröta så måste biodlaren enligt lag göra en anmälan till bitillsynsman (eller länsstyrelsen).
